Konsten att vara social
Det är titeln på en bok jag läser för tillfället, jag har beslutat mig för att träna bort mina 4 värsta o jobbigaste fobier i sommar,
1. Räddslan för fulla människor
2. Människor i allmänhet, våga ta kontakt
3. Åka buss
4. Förminska behovet att ha kontroll över saker runt omkring mig, det vill säga, kunna göra saker utan att vara livrädd för att jag inte vet vad som kommer hända.
Jag ska alltså föröska bli en social succé (lycka till, eller hur)
Jag SKA efter i sommar kunna vara ute bland folk utan att få svimningskänslor, utan att behöva kolla mig över axeln för att se om jag är förföljd, jag ska lyckas.
Ska det vara såhär svårt att vara människa?
Är det mitt eget fel hur mitt liv har utvecklats?
Kunde människorna runt omkring mig ha gjort något annat än bara suttit och tittat på medans den jag var sakta tynade bort framför deras ögon och ersattes av en människa som är rädd för allt, som inte ens kan sitta på en stol, ligga i sin säng eller något annat utan att vara rädd?
Finns det något svar?
Kommer jag någonsin få veta varför allt blev som det blev, varför döden har omslutit min familj o mina käraste?
Troligtvist inte. Bär jag ansvaret på något sätt om vad som hände med; farfar, mormor, Ulla, Svea, Nicke, farmor, och Sanna? Är det pågrund av mig som min släkt de senaste 4 åren har gått igenom ett dödsfall efter det andra med de människor som vi älskade mest av alla?
Jag vet inte, jag vet inget
1. Räddslan för fulla människor
2. Människor i allmänhet, våga ta kontakt
3. Åka buss
4. Förminska behovet att ha kontroll över saker runt omkring mig, det vill säga, kunna göra saker utan att vara livrädd för att jag inte vet vad som kommer hända.
Jag ska alltså föröska bli en social succé (lycka till, eller hur)
Jag SKA efter i sommar kunna vara ute bland folk utan att få svimningskänslor, utan att behöva kolla mig över axeln för att se om jag är förföljd, jag ska lyckas.
Ska det vara såhär svårt att vara människa?
Är det mitt eget fel hur mitt liv har utvecklats?
Kunde människorna runt omkring mig ha gjort något annat än bara suttit och tittat på medans den jag var sakta tynade bort framför deras ögon och ersattes av en människa som är rädd för allt, som inte ens kan sitta på en stol, ligga i sin säng eller något annat utan att vara rädd?
Finns det något svar?
Kommer jag någonsin få veta varför allt blev som det blev, varför döden har omslutit min familj o mina käraste?
Troligtvist inte. Bär jag ansvaret på något sätt om vad som hände med; farfar, mormor, Ulla, Svea, Nicke, farmor, och Sanna? Är det pågrund av mig som min släkt de senaste 4 åren har gått igenom ett dödsfall efter det andra med de människor som vi älskade mest av alla?
Jag vet inte, jag vet inget
Kommentarer
Trackback
